Promenadtankar
Otroligt uppskattad promenerande egen-tid för mig när pappan och Valter var på gymmet & minisats idag. Det där med barnpassning (lekland) på gymmet är ju bara ett fantastiskt koncept!
Vecka 25 nu och promenaderna går allt långsammare. Jag känner mig verkligen inte tung eller stor, men däremot har sammandragningarna gett sig till känna tidigare under denna graviditet, och de kommer oftast omedelbums om jag ökar promenadtakten. Särskilt uppenbart blir det under vardagar. Som värst är det när jag lämnar kontoret för dagen och har ca en kvart att gå till tunnelbanan. Då kan vi snacka snigeltempo där den där kvarten blir allt längre! Till min stora glädje en helgdag som denna, så kunde jag under dagens promenad faktiskt hålla ett lite "normalare tempo" utan några som helst sammandragningar. Så jag antar att det helt enkelt är "vardagsstressen" och tempot på jobbet som gör att kroppen inte klarar ngn vidare ansträngning efter en arbetsdag. Men som tur är känner jag inget heller när jag sitter på kontoret och jobbar, men jag får väl se till att försöka vila lite mer under kvällar och helger. Även om det är lättare sagt än gjort med en 2-åring hemma!