Hålla handen
Till skillnad mot när storebror var en liten bebis och alltid somnade vid bröstet, så har vi oftast med lillasyster behövt vagga, puffa, krama, och som sista utväg gunga i babysittern om kvällarna, för att hon ska komma till ro.
Vad onödigt visar det sig, när det enda som lilla fröken tydligen behöver för att komma till ro är en hand att hålla i. Eller så var detta en märklig engångsföreteelse liksom mycket annat? Det som fungerar en dag fungerar sällan nästa...
Ikväll bestämde jag mig till slut för att sluta låtsas som att det regnar, och bäddade ner mig själv i soffan efter middagen. R fick vara både lekledare och servitör, och jag är imponerad över att han dessutom orkade städa & plocka efter att storebror somnat. Man orkar mer än vad man tror när det väl gäller, är hans förklaring.