Pausa. Känna. Tanka

Det hela började 04.30 i måndags morse när jag gick upp för att kissa. Strålen tog nämligen aldrig slut, och jag insåg rätt snabbt att det måste vara vattnet. Vi ringde till förlossningen som ställde lite frågor, och sade att vi bör invänta värkar, och komma in för en kontroll direkt på morgonen även om värkarna ej skulle ha kommit igång. En kvart senare var dock värkarna i full gång, och 4,5 timme senare var lillasyster född.

Jag är glad att vi skyndade oss in och faktiskt fick några timmar på förlossningen denna gång. Jag klarade mig på lustgas och kvaddlar, och lustgasen kändes mycket bättre denna gång än sist. Jag lyckades tajma värkarna betydligt bättre, och blev inte alls lika illamående som sist. Efter bara några krystvärkar var lillasyster född. Dock blödde jag mer än vad man ska göra vilket gjorde att vi blev kvar på förlossningen några extra timmar för att få kontroll på blödningen. Jag fick även dropp för att stabilisera kroppen, och har fortfarande nu under lillans tredje dygn känt mig utmattad/andfådd/yr. Hoppas att detta ger med sig relativt snabbt, för bortsett från det mår jag väldigt bra fysiskt! Känns inte alls som att jag födde barn i förr igår ;) Efter förlossningen med Valter kunde jag knappt sitta på dagar, och njöt inte av en kortare promenad förrän efter flera veckor.

Vi sov en natt på bb-hotellet och igår landade vi alltså här hemma. Pappan har underhållt både hemmet och storebror, och jag har faktiskt förutom amning, i princip bara vilat och myst lite med storebror. Några få besök har vi tagit emot av nyfikna mor/far-föräldrar. Denna gång  känner vi att det känns skönast att få komma till ro själva innan mycket besök. Och så har vi ju julen framför oss med socialisering så det räcker och blir över om vi vill.