Andra föräldraledigheten

Den senaste tiden har jag funderat en del på hur andra föräldraledigheten hittils har varit jämfört med den första, och om den blev som jag tänkt mig.


Jag hade förberett mig mentalt på att det inte alls är säkert att bebis nummer 2 blir en lika "enkel" bebis som nummer 1 var. Vi kunde lika gärna få ett kolikbarn, eller ett barn som konstant ska bäras, eller som vaknar varannn timme hela nätterna under lång tid. Verkligheten visade sig bli raka motsatsen! Vi fick en minst lika enkel bebis som sist, som började sova hela nätter ännu tidigare. Och amningen kom igång betydligt smidigare denna gång!

Jag var något oberedd på hur isolerad jag skulle komma att känna mig med en vinterbebis. Dels på grund av mörkret och kylan (som gör att man inte är ute så mycket) men framförallt på grund av att man under RS-tider ogärna rör sig i större folkmängder med en nyföding. Därav blev det ju tyvärr inte tal om några luncher/fikor med vänner under deras lunchraster, som det blev under föräldraledigheten med storebror. Detta var en väldigt välbehövlig social stimulans under den första tiden eftersom man kanske inte hade flexibiliteten eller orken att träffa vänner under kvällstid i början. Merparten av mina "mamma-vänner" födde sina barn först under januari så det dröjde lite tills jag hade mer än en mamma-kompis att hänga med. Från och med Mars blev det dock ljusare tider gällande detta. Dels hade jag fler mamma-vänner att umgås med och dels så fanns det veckor med riktigt fint väder. I Mars började jag även så sakteliga komma igång med träningen, och började få en skönare struktur på vardagen!

Jag var även förberedd på att lillasysters ankomst kunde bli utmanande för storebror! Där upplever jag att han helt klart hade en tydlig jobbig svacka, men rent konkret så varade den inte längre än ett par veckor. Däremot har han ungefär samtidigt kommit in i en väldigt påfrestande trotsålder, samtidigt som han har hamnat i en knepig separationsfas (allt förmodligen snäppet värre på grund av lillasysters ankomst). Dagislämningar, lämningar på minisats eller barnpassning av mormor/farmor har tidigare gått alldeles bekymmersfritt. Han har rusat in på både minisats och förskolan. I dagsläget är det en del ledsna miner och han tjatar ibland en stor del av morgonen om att stanna hemma (även fast han i slutändan oftast glädjeligen går iväg). Han har också varit lite stökig på förskolan. Det är svårt att veta vad roten till alllt är, men jag misstänker ändå att en del av stökigheten och oron i honom beror på syskonsvartsjuka. Även om han oftast är jättesnäll mot självaste lillasyster, men det känns som att hans små aggressioner får utlopp mot andra barn (på förskolan) eller mot oss föräldrar. Sedan så är allt såklart en enda röra för man vet inte vad som beror på trots, separationsfas, syskonsvartsjuka osv, men sannolikt påverkar alla dessa faktorer varandra. Tyvärr har vi inte heller en pojke som är särskilt bra på att prata om (eller förmodligen ens identifiera sina känslor) och han är ju trots allt bara 3 år. Jag har i alla fall läst det mesta om barnpsykologi relaterat till detta som jag har kommit över, och så gör vi vårt bästa här hemma kring att han ska känna sig uppmärksammad och delaktig på alla sätt och vis. Vi försöker prata och läsa om känslor. Han får gärna hjälpa till i allt han förmår, och det är även något som han är väldigt intresserad av för tillfället. Han är hemma från dagis minst en dag i veckan, och generellt försöker jag hålla så korta dagar som möjligt så att vi får så mycket tid ihop som möjligt. Jag hoppas i alla fall att vi gör och tänker rätt och att vår lilla pojke snart kommer förbi denna omtumlande fas i hans liv.

Har någon av er erfarenheter eller tips kring hur ni hanterat syskonsvartsjuka eller generellt jobbat med känslor hos småbarn så får ni gärna dela med er!

Åter till självaste föräldraledigheten med lillasyster... Jag minns att tiden kändes knapp när jag var föräldraledig med storebror, för det går ju givetvis många timmar om dagen till själva "omhändertagandet" av en bebis. Och självklart var jag beredd på att tiden skulle bli ännu mer knapp nu. Men jag är ändå lite förvånad hur lite tiden räcker till! Vi är förvisso ganska aktiva om dagarna, men det är ju mest att man hinner med massor av småsaker, men inga av alla de större projekt som jag har på listan. Två av veckans dagar går jag och tränar (mamma-bebis-pass) och dessa dagar exempelvis hinns det ju verkligen inte med något annat än ett besök på Ica eller lite diskplockning hemma i princip. Skulle inte pappan lämna på förskolan några av veckans dagar skulle dagarna bli ännu kortare!

Vi har i alla fall börjat få en relativt skön struktur på tillvaron i dagsläget, och även om vi tampas lite med storebrors knepiga fas så är familjen annars i ganska bra balans. Vi har gjort vardagskvällarna enkla för oss och står aldrig och lagar något annat än väldigt enkel mat. Detta ger oss kvalitetstid ihop som familj även under vardagarna, och så slipper vi ägna hela kvällen åt disk/städ när barnen har gått och lagt sig. Lägger sig gör de bägge runt klockan 20 numera, så vi får även lite kvalitetstid ihop bara R och jag. 


En sån där mindre bra dag

Idag har varit en lite mindre charmig föräldraledig dag. Den började med att vi stressade iväg hemifrån före klockan 09 för att gå till en uppföljningstid hos doktorn med storebror (hans magproblem/förstoppning). Vi kom aldrig fram dit idag, då vi fastnade i hissen på Odenplan. Jag med dubbelvagnen och två kids, och så en äldre kvinna, som liksom vi hade en läkartid inbokad. Vi stod bara fast i hissen i 35 minuter innan de lyckades få ut oss därifrån, men det var en mindre trevlig halvtimme, då jag hade en hungrig bebis som jag till slut ståammade, och en 3-åring som var hysterisk för att han tappade sin traktor och vi omöjligen kunde söka reda på den under vagnen i en hiss som var runt en kvadratmeter stor. Tur att jag hade en klämmis i skötväskan som fick honom på andra tankar en stund, och att han faktiskt inte var särskilt rädd över det faktum att vi fastnat i hissen.


Vi missade i alla fall vår läkartid tyvärr och får vänta en månad på nästa. Som plåster på såren tog vi en muffinfika på Espresso house innan vi tittade förbi en lekpark iregn/snöovädret. V tyckte det var ungefär lika tråkigt som jag att hänga i en helt folktom lekpark i detta väder, så vi promenerade till slut hem via Ica där jag hämtade ett efterlängtat paket. Där har vi sedan blivit resten av dagen, och klättrat lite på väggarna faktiskt. Som tur är kom pappan till slut hem och tog med sig V till minisats medan han själv tränar. Då fick storebror lite nödvändig miljöombyte och stimulans. Och så fick jag en lugn stund med bebis. 

Jag gjorde lite coreövningar med pilatesboll (har förresten träffat en PT för att kolla diastasen samt få lite tips, mer om det kommer i separat inlägg!) och nu unnar jag mig lite avkopplande bloggläsartid i sängen medan lillakrutten sover.

Ljuspunkt i en lite gråare dag, i form av en nyshoppad jacka från Patagonia. 3-1 dvs tre jackor i en. Helt i min smak!

Veckans bebispryl

Att sitta i framåtvänd sele öppnade en ny värld

Jag uppdaterade i veckan vår vanliga Ergobaby mot en Ergobaby 360. Jag tänkte att lillasyster kommer behöva hänga med på aktiviteter på ett annat sätt än när storebror var liten bebis. Exempelvis hänga i lekparker i timtal långt före hon kan gå. Då kan det vara roligt om hon även kan bäras utåtvänd för att se bättre.


Jag kan åtminstone säga att första provningen hemma gjorde succe! Lilla fröken hade tröttnat på alla våra stationer redan, och jag var mitt uppe i att göra köttfärsbiffar och plocka disk. Hon hängde med i selen rejält på övertid då hon i vanliga fall sällan är vaken längre än 2-2,5 timme i stöten. Till slut fick det ändå räcka med stimulans från ett helt nytt perspektiv på stora världen. Lillskrutt somnade rentutav vid bröstet, vilket i princip aldrig händer annars!

Och för mamman då? Selen kändes väldigt bra överlag, även om modellen och tyget känns lite hårdare än på vår Ergobaby original. Jag bar henne i säkert 90 minuter här hemma och hade kunnat fortsätta länge till kändes det som.

Visa fler inlägg