Pausa. Känna. Tanka

Vi börjar så sakteliga komma in i en vardag här, även om vi inte får särskilt mycket gjort om dagarna. Det beror på sömnbristen förstås, men också på det grå vädret, och att man inte känner sig särskilt flexibel med att gå ut på äventyr med lillan med alla rådande rs-virus-varningar. Det är lite segt då jag helst varken lunchar eller fikar ute med vänner just nu, vilket annars är fantastiskt bra tidsfördriv som föräldraledig. 

Som tur är har jag två föräldralediga vänner så vi kan ju hänga hemma hos varandra och ta lite mammapromenader ihop! Idag kom min mamma förbi och fikade innan det var dags att åka och hämta storebror på dagis. Det känns också lite läskigt med alla dagisbaciller, men det är ju tyvärr omöjligt att komma ifrån. Lillan har redan haft sin första förkylning men den var som tur är lindrig. Jag har lite problem med vad jag ska göra av henne när jag hämtar storebror på dagis. Jag vill inte lämna henne i kapprummet då Valters avdelning är en trappa upp en bit bort, och det dessutom kan ta 10 minuter att lyckas få ut han till kapprummet ibland. Jag tänkte nog att det bästa är om jag bär henne i selen, för i mjukliften känns hon så utsatt för nyfikna små händer mm. Så det får nog bli selen vid hämtning imorgon.

Den sista kvällsamningen börjar bli lite tidigare på kvällen nu. Vi har nu marathon-ammat, säkert 10 ggr de närmaste timmarna. Och nu hoppas jag på att snart få släcka lampan och få sova till 02.30 om jag har tur!